men till sist så var det ju faktiskt våran tur att starta! då hade vi hört så mycket om den första uppförsbacken så jag var nästan alldeles rädd.. -men det gick väl det med, men dryg var den! typ 1 km uppför..
spåren var ruskigt dåliga, eller spår?? jag vet inte ens om man kan kalla det för spår, det var bara snösörja och på vissa ställen kunde man kanske ana sig till att det hade funnits spår där där! dåligt fäste, bakhalt och överallt stod folk och försökte valla om.
jaa.. sen minns jag faktiskt inte allt i loppet, jag var väl så fokuserad och inne i min bubbla, men jag tyckte att det gick bra ändå, jag och Marie körde ganska jämt och jag såg hennne oftast 10-20 meter framför mig under första milen. efter dom första 5 km kände jag mig lite trött, men första delen av loppet är det mest uppförs körning. jag fyllde på med energi på alla vätskekontrollerna, smakade underbart gott med varm blåbärssoppa, energi dryck och varmt vatten, till och med. däremot försökte jag att åka samtidigt som jag drack, vi stannade bara till en liten stund på en kontroll och det var i hökberg. tror jag. jag hade både dextrosol, snickers och vatten på mig runt midjan, men jag tog mig aldrig tiden att stanna och förtära något av det. -det är ju ändå en tävling :) jag ville ju i mål så fort som möjligt.
inte en enda gång tänkte jag att "vad har jag gett mig in på" eller "aldrig mer", jag tyckte det flöt på bra och kilometer skyltarna gick snabbt förbi.. jag försökte tänka positiva tankar, "att nu är det bara hälften kvar" och sedan var det ju bara en mil kvar! lättnad började jag känna när skylten med 5 km kvar till mål dök upp, men sen, med endast 2 km kvar började det känns riktigt jobbigt! -NU är jag trött, för att inte tala om ryggen som värker som satan och har gjort det i nästan en mil. det var väl det som var det jobbigaste i det hela.
enormt skönt att korsa mållinjen! såå jäkla skönt, det är över, jag klarade det och är jäkligt nöjd med min prestation! jag kunde inte göra något annorlunda eller bättre med dagens förutsättningar, men den kvalitet på spår, alla dessa människor som var överallt, och som ramlade som käglor här och där (själv höll jag mig på benen!). jag gled in i mål på tiden 3:19:12. marie hade jag inte sett till på hela andra delen av loppet, jag hade ingen koll alls på om hon var före eller efter, men hon kom i mål 3 minuter efter mig- rätt kul ändå att vi åker så pass lika :)
end of story! och jag kan säga redan nu: jag vill åka igen nästa år, men jag skulle aldrig någonsin ge mig på att åka hela sträckan på 9 mil!
efter en varm, varm dusch och när vi tömt allt vi hade på oss att äta, bland annat det som goodie bagen från ica innehöll så rullade vi hemåt och vi alla 3 längtade efter samma sak: pizza, beasås & coca cola! så vi stannade i rättvik och svullade i oss- för det är man värd efter en sånhär prestation :))) vi kom hem rätt sent igår, 21:30 och oj så slut jag var då!
URL: http://www.camillasdagar.blogspot.com
Åh, härlig läsning. :)
Vet du, jag sa samma sak efter första loppet - ALDRIG någonsin 9 mil. Efter att ha åkt igen kan jag nog tänka mig att pröva i alla fall, men man vet ju inte om man fixar det.
Grattis till en toppenfin prestation. Lite roligt också att du och jag åkte på nästan exakt samma tid våra första Tjejvasor. :D
Kram kram!